upptas av Karl Axels fynd under åren som bonde på Övre skottvång.
Ett relativt nytaget kort på vår hjälte.
Bild från 40-50 tal Karl Axel och Britta under skörden, tar
en paus bland kärvarna. Ett vacker par som synes.
Många berättelser från Karl Axel nedtecknade av
HC Nygård finns att begrunda. Till.ex denna
om Evind i Vinterled som sköt många älgar med samma kula.
Hade en gammal mynningsladdare och karvade ut kulan från den
skjutna älgen och laddad om igen. På den tiden visst man vad
hushållning betydde och hur man kan göra.
Stenyxor som kommit i dagen vid plöjning på Karl Axels
marker.
Lite fusk , trähandtaget är inte 5000 år
Läsvärt
Märkvärdigt värre, vid 1916 pågick produktion vid Skottvångs
Gruva för fullt och sista spadtaget skedde 1945 samma år som jag
föddes. I det här lavtornet hissades den järnrika (40-50 %) malmen upp.
Uppfodringshöjden 345 meter och det lodade djupet på 220 m
är respektingivande. Det blir många stegar och ännu fler stegpinnar.
Ingen shopping på lunchen här inte !
Allt järn blev kanoner och kulor vad vi förstår och miljoner av
träd fälldes och blev träkol som behövdes på järnframställningen.
Till vilken nytta kan man fråga så här i efterskott, skattepengar
i sjön kan man säga.
Slutligen Karl-Axels gamla vädurspump.
Denna pump försåg gården under många år med dricksvatten.
Det som är intressant med denna pumptyp är att man inte behövde
tillföra någon el eller motorkraft, pumpen stod och gick för sig själv
dag efter dag år efter år och behövde endast service vart 100 år.
Självklart behöver pumpen energi och det tar den från det
strömmande vattnet i bäcken där den stod. Där var det rörelseenergin
som lät ett tryck byggas upp i käglan och två ventiler utan inbördes
styrning som var dom enda rörliga delarna och smörjningen utfördes
av vattnet självt.
Så välj en bäck eller annat vattendrag i med en vädur och bygg
ett litet vattentorn sen har du rinnande vatten under tryck så länge som
du lever och inga räkningar som ska betalas år efter år.
