En mild vinterpromenad

Idag fredagen den 13 jan tog vi en promenad genom Tumba Bruk och
hade sedan en gemensam lunch hos Elisabeth och Gordon. Kias hund
Pricken Bettan och Gordons Ida och vår Blixten gjorde oss sällskap
och sprang musten ur sig.

Börjad med att gå genom Röstu Hages idrottsplats, runt nollan

vindstilla och sol till och från. Lite halkigt på vägarna men 

alla hade broddade skor så fästet var bra.

Förbi Katthavet och över järnvägsbron vid Kvarnsjön,

sedan in på Tumba Bruks området. Dom gamla sjövillorna

rustas i tur och ordning på ett fint sätt av Statens Fastighetsverk.

Nu klev vi in i Kölnan detta gamla huset som utgör en del av 

Tumba Bruks museum. Här i stora rummet i bottenvåningen

spelad jag pingis som tonåring. Nu ett riktigt fint museum.

Tycker mig se farfar David längs fram till vänster i nedre raden.

Det stod dock ett annat namn, fel eller rätt ?

Kostymeringen som Bruksbokhållare bredvid Direktören verkar

riktig, dvs hatt och slips-

Här i brandbilen sitter pappa vid ratten. Borgarbrandkåren

var ett lustfyllt inslag i hans liv kommer jag ihåg.

På övre våningen bodde skolfröken i ett rum under 28 år,

hon var lite handikappad med en kraftig hälta så, att vara

lärare här tycket vara en lämplig uppgift för henne.

Klassrummet var vägg i vägg med tjänstebostaden och var inte

speciellt stort, men ändock väldigt hemtrevligt. Nu är vi 

i 1800 talets sista årtionde.

1928 hade Brukets skola blivit betydligt större och hade nu 

lokal i Stora Huset, här är gänget samlat på gården.

Tittar man uppför backen op föregående bild syns huset farfar och

farmor bodde i med pappa och systrarna Hannagreta och Birgitta.

På den här bilden har farfar högst upp till höger samlats med 

musikaliska vänner på förstutrappen.

Uppe på högsta berget hade Bruket byggt en musikpaviljong,

här en modell av denna. Står fortfarande kvar vilket är mycket 

trevligt, sådant stärker mina rötter. Att kunna besöka

tidiga barndomsminnen och se att dom finns kvar ger trygghet.

Att ett miniatyrsamhälle som detta med 200 anställda i en bruksmijö

lyckas med att skapa så god trivsel var nog inte unikt men mycket 

intressant. Egen teater, egen musikkår, egen brandkår, eget allting

ja även affären där man kunde få krita.

Så här såg Kölnan ut 1916

Och så här 100 år senare, nu asfalt då grus på vägen

annars inget nytt.

Nu går vi förbi Museumets huvudlokal, jättefint ordninggjort.

Jag kommer ihåg att Brukets egen lastbil stod i garaget

till höger sedemera direktionsbilen stora svarta amerikanare.

Stora huset väldigt prydligt, här har jag bott som väldigt liten,

vad jag förstår, också i en lite lägenhet. 

Uppför backen, ånyo måste jag påpeka att i huset på högsta våningen

 satt min mor Ulla och fikade när hon tittar ut och ser mig i 

trädet mitt emot, skräcken slog till kan man förstå.

Farmor och farfars hus.

I Huset rakt fram bodde jag hela min ungdom tills jag fick 

egen bostad. Just det "fick" egen lägenhet tre rum och kök

badrum ect. i Hägersten. Sådant sker inte längre.

Lill Tumba Gård också väldigt prydligt.

Genom skogen och på snöfri väg för där ligger fjärrvärmerör

och tinar snön. En bit in ligger en serviceinfart för

avloppsanläggningen som mynnar ut söder om Mörkö.

Nästan tillbaka, nybyggnation i stor skala runt Uttran och Länsanatoriet

som det en gång hette.

Grustaget mitt emot fd Uttrans järnvägsstation, uttaget

har upphört och ytorna har fått vegetation och vackra kurvor.

Högst upp syns nya villor runt gammal Söderby sjukhus

som nu är helt konverterat till bostäder.