Ja här lever Kerstin och jag i vår ensamhet, lugnt och sansat. men allt är
relativt. Räknar vi med vår egna barn och deras barn så blir vi endast
10 personer och det är ju inte mycket om man ser till jordens befolkning.
Lugnt är det kanske men man måste ändock vara på helspänn så att det inte händer
någon olycka med barnen, finns gott om chanser med alla humörsvängningar
och vassa hårda och tunga föremål. Brist på sömn är kanske den vanligaste
orsaken till dom små malörerna som ändock händer.
Nya kojan under utveckling.
Hiskligt högt över marken eller hur ?
Nytt tak över vedförrådet, utfört med båda armarna som omväxling.
Nu slår man inte i huvudet och det knäcker inte ryggen av att hämta
och bära veden.
Ursäkta att jag kladdar lite.
Så farligt kladdigt är det väl inte.
Det är i alla fall buskul.
Gott om mat och god dricka finns det gott om.
Vi hugger in säger Boris.
En ny hängande belysning.
Fem små armaturer med lyktlampor, ser nog mysigare ut när
mörktet lägrar sig.
Allt beroende på att jag fått en cortison spruta i vänster axel,
får noll till 100% arbetsförmåga på 1 timme. Vad gäller den armen,
sen har vi resten av kroppen att tänka på, skulle kanske prova en
jättespruta mitt i kroppen. Nej det går ju inte då måste jag ställa mig
till arbetsmarknadens förfogande, så kul är det ju inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar