Nu är tyvärr våra holiday veckor slut för den här gången, som vanligt har det varit
väldigt generöst och roligt här hos Henrik o Karin detta samtidigt med det helt
mirakulösa vädret. 2 Dagar med lite mulet obs! inte ösregn och kallt, nej dessa två
dagar var det lite svalt kanske 16-18 grader och stundtals kunde man se blå himmel.
För mig Hasse som låg några veckor med ryggskott har naturligtvis en del upplevelser
missats, men genom att vi fotograferar och jag gör en blogg nästan dagligen får jag
ändå del av upplevelsen.
Hej då säger mr. Bister hoppas att vi ses snart igen.
Kerstin lagar sista middagen. Karin, fotograf och någon tv människa
sitter och planera lite arbete i stora rummet. Henrik är med grabbarna
och jag på ordinarie plats.
Den här fina stenålders grammofonen ropade Karin hem igår, på skolans
Gala. Stenkakan innehåller Jail House Rock med Elvis.
Här är omslaget till skivan.
Baksidan på skiv omslaget och Caesar är bakom "and" skylten, det var nämligen
Caesars klass bidrag, detta pris.
En sida i innehållet
Här undertecknad i sin kära säng och med sin kära dator.
Har haft besök av den Danska läkaren idag och han gått igenom planeringen
för imorgon. Lyfter 13:05 och landar övermorgon 08:35 på Arlanda.
I morgon förmiddag kommer ambulansen och plockar upp oss alla,
Läkaren, Kerstin, mig, och all packning. Sen är dom ju reda två personer i
ambulansen när dom kommer. Verkar bli trångt, jag kanske inte får rum.
Väl i Sverige kommer en ny ambulans och kör mig till mitt hemsjukhus.
Då börjar väl antagligen snurret igen. Hemsjukhuset är Nyköpings lasarett,
men dom har ingen ryggortopedi, så jag får säkert en ny ambulans igen och
en resa genom hela Sörmland till Eskilstuna och Mälarsjukhuset.
Mälarsjukhuset säger förhoppningsvis att jag ska opereras, men inte just nu.
Det innebär ambulans genom Sörmland igen.
Säger jag dessutom att jag vill operera mig på Ryggkirurgiska i Strängnäs,
ja då får jag ta mig dit på egen bekostnad.
Det påminner om den skånska potatisen som växte på fältet utan för några
skånska skolor. Den potatisen åkte 175 mil innan de låg på matbordet i skolan.
Kanske dum att säga så här, det kanske kommer att gå väldigt smidigt.
Dom här specialiseringarna som gör att patienten skjutsas runt kan kanske visa
sig vara effektiv resurshantering om man bara har tillräcklig insyn.
Pappa, tänker så mycket på dig nu! Kämpa på! Vi saknar er!!! puss
SvaraRadera