Älgjakten står inför dörren och då sker det som alltid tycks ske.
Älgarna kommer på besök för att få lite lugn och ro och smaka
på lite läckra äppelträd och gammal frukt.
Här har vi en tjur som hälsar på hos katten och kaninen. Katten sitter på gräsmattan
just skymd av dörr och stolpe. Dom tyckes bekanta, hade det varit en hund
eller katt så hade Tohatso som katten heter gått till anfall, kanske är det förståndet
som håller katten tillbaka.
Hej då, nu går jag upp på kullen, vill ni nått får ni komma upp säger älgpojken.
Stadsfamiljen ska snart åka hem och Jens har bjudit på en super lunch.
Själv är jag upp/nere ca 25% dvs inte humöret utan vertikal/horisontal läge.
Tunnelseende och yr av alla medikament. Men annars mycket bra eller kanske
ordet bättre är mer lämpligt.
Den här gången var jag bara ett par meter från älgen, skulle kunnat tagit honom
i hornen och brottat ned honom. Jag var dock osäker på om hans horn hade hållit
för min kraft och om det var så lämpligt för min egen rygg.
Varför skulle jag ha brottat ner älgen. Skulle ha stallat upp honom och ridit in
älgen, bjudit på god älgmat och sedan släppt honom. Sedan hade jag bara behövt
vissla så hade han kommit ned från skogen och låtit mig få en ridtur.
Ja det får väl vänta men jag gör mig förberedd.
Wow, det är en älg!, ropar Harry
SvaraRadera