följde med för hon tyckte att vi skulle till hennes pappas och mammas
grav och lägga på en krans. Kyrkan ligger nämligen efter vägen till
Gnesta. Stannar i Gnesta och köper en krans på blomsterbutiken.
Vi brukar alltid tända ljus och lägga på en krans på Alla helgons dag.
Så blev det dock inte i år för när den helgen inföll var vi i USA.
Därför var det lite sent men bättre sent än aldrig, att lägga en krans nu.
Här är Frustuna kyrka längs Frösjöns kant. Här ligger alla Kerstins anförvanter.
Dom gamla möbelsnickarna som bl.a. med en ångpanna startade Gnestas första
elektricitetsnät. Fabriken låg i hörnet Mariefredsvägen och Västra Storgatan.
Så sent som 1982 begravdes Kerstins pappa Harry i familje graven. Kerstins
mamma begravdes här 1965. Farmor Lydia 1981.
Kerstin på väg till graven.
Vad ser vi när vi kommit fram till graven, allt är borta ! Gravsstenen med familje
namnet, stenarna som legat runt graven i en bård med personnamn ingraverade.
Det här var konstigt och hemskt.
Väl hemma tar vi fram gravbrevet där gravrätten givits till Kerstins pappa och med
en upplåtelsetid fram till 2026. I det finstilta regelverket står att om gravrättsinnehavaren
avlider övergår gravrätten till efterlevande arvingar. Så vad kan vi ha gjort för fel ?
Enligt senar lagstiftning ska gravrättsinnehavaren hålla adressuppgifterna aktuella,
det har vi inte gjort. Det kan ha suttit någon skylt som efterfrågar anhöriga på graven,
men att en sådan då satts upp strax efter Alla helgons dag förra året. Då skulle det
kunna vara just strax över ett år sedan vi var där. Vi tro utan att vara säkra, att vi var
på plats under sommaren 2011.
Kerstin ringer kyrkogårdsförsamlingen, och dom säger att graven sagts upp år 2000 !
Vem skulle ha gjort det, formellt kan ju bara Kerstin eller broder Sören göra det,
och det har dom inte. Dom har heller ingen anledning att göra det,. ekonomiskt så var
det utan kostnad till 2026. Vem har sagt upp graven blev en fråga som söker ett svar.
Vi återkommer sade kyrkogårdsförvaltningen, som också kommenterar att dom nog
har kvar dom graverade stenarna på någon tipp.
Hur ska det här gå, fortsättning lär följa som det heter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar